någon måste ta mig någonstans
jag måste sluta drömma
jag ligger bara här vid mitt piano
hittar på en massa lögner
marla
Te och läsdag
ord mot ord, sten mot sten
neråt, bakåt
spegeln, gävle
vi var människor från början
det är höst och jag dricker åtskildaktiga koppar te nuförtiden. jag väger regnet i min hand medan jag går.
just smile all the time
; fight club
everybody's gotta learn sometimes
lev ditt liv som din tanke vore den enda, som om dina ögon torkat, som om du blir gammal imorgon
dina händer är fulla av blommor
måndagar är ingen höjdare direkt. dagen känns helt onödig på alla sätt och vis. dock
har jag nyss beställt en liten bok så jag har något att se fram emot. efter att ha sett
girl, interupted måste jag jämväl läsa boken.
12 sep
det finns två sinnestillstånd när man inte bryr sig om någonting annat och struntar i allt:
1. när man är kär
2. när man vill dö.
man föds till det man är, det finns i blodet. man kan låtsas vara nån annan men det finns
fortfarande kvar trots man är så långt borta ifrån det som möjligt. det kommer alltid att
vara kvar. om man vill börja om från början finns det bara en sak att göra. nej, inte
alls bara och bara, det är hela alltet. varför inte liksom?
where is my mind
vart är det ultimata hängstället?
when I'm walking brother don't you forget
It ain't often that you'll ever find a friend
theme
knife
hitten
vandrade runt i staden och hittade en urfin tapet. funderar på att göra nåt radikalt.
i want to meet a bear before i die
the killing moon
under nattens äventyr hittade tre katter på vår promenad. de följde efter trots vi sa nej,
så vi fick springa. vi ville inte locka med dem så långt ifrån deras ursprungliga utgångspunkt.
det var fullmåne.
over and over
okej. dricker te. dricker te. tittar ut genom fönstret. struntar i dig. tänker på alla de
mysiga koftor som jag ska ta mig an hösten med. och ser fram emot de höstkonserter jag
kan tänkas gå på. räddaren i nöden. rädd i nöden.
?
when history is done and everything is over, everything is gone
vill härifrån som alltid. känner lukten av förra året som en påminelse av det som en gång
faktiskt var bra. finns det något kvar? intalar mig själv åter igen att det kan fungera.
men jag vet att det aldrig kommer göra det igen.
snärjer jag in mig och undrar
att kanske ändå om vi försökte
men sen kommer den, verkligheten
påminner en och rycker tillbaks en
skydd
förtvivlad, förvirrad, förutfattad, förbryllad. jag är allt som börjar med för.
för blasé på världen och för världen. då vänder jag mig till musiken där jag stannar
tills jag hämtat mig själv ur all evighet.
igen.
sommaren står och väger
höst. är det så att jag likt som löven faller ner på marken och dör just nu.
precis som det ska vara men tänk om något ändras för en gångs skull och
blir kvar som det är just nu. nej. jag kräver förändring för att leva.
